För att komma till Moskva får man ha världens vackraste tålamod och en onervöst leende men när man väl kommit dit är det värt varenda papper och alla timmar på ambassaden för jävlar i min låda vilken konstrast till allt annat jag tidigare har sett. Staden av kontraster och en känsla av ett påskyndat försök till en "helt vanlig" västerländsk stad.
 |
| arlanda |
 |
| världens äckligaste kaka |
 |
| herr och fru Rhodiner med yngste son |
 |
| Herrskapet Rhodiner |
 |
| En smärre chock att komma ner i Moskvas tunnelbanor då jag knappt vågar åka tunnelbana i snälla Sverige. Varenda station var pampigare och renare än salen på stadshotellet där jag hade min studentbal en gång i tiden. |
 |
| som sagt. |
 |
| Vagnarna däremot hade inte låtit uppgraderats sen dackefejden. |
 |
| Ingången till Gorkijparken |
 |
| sjukt poppis med "västerländskinspirerade" kaféer |
 |
| Kanske världens fetaste skulptur på Gagarin |
 |
| Leksakslada. Fast dom hade inte just лада så det fick bli en запорожец men det funkar fint det med. |
 |
| Sen var det liksom dags att åka hem igen.. Sjukt vad alltid går fort. |
 |
| Ny äcklig kaka på vägen hem. |
 |
| och så arlanda igen. |
